torstai 20. lokakuuta 2011

Klagomuren

Den här bloggen skulle inte bli någon klagomur för den förtryckta arbetaren, men ibland måste man ventilera. Sluta läsa nu eller förlåt mig denna utsvävning.

Min bror brukar ibland säga att han inte tycker om att tänka, jag kan sympatisera med denna ståndpunkt eftersom jag förstår att de flesta klara sig helt bra utan abstrakta funderingar om varför saker och ting ser ut som dom gör, men min chef driver denna attityd till sin yttersta spets. En spets som Orwell mycket rätt skulle kalla "doublethink". Att inte villa tänka på t.ex. sociala eller grammatiska strukturer är en helt annan sak än den systematiska blindhet som många chefer idkar inom arbetslivet.

Jag är knappast den enda som fått uppleva det bisarra fenomenet att ens redan sparsamt utmätta arbetstid tas upp av möten med överordnade som utdelar ytterligare arbetsuppgifter. Ett klassiskt exempel på ett tillfälle där det vore oerhört mer effektivt att anställa någon annan för att utföra dessa nya/extra uppgifter än att ta upp mer av den redan knappa tiden samtidigt som man försöker vrida mer intensitet ur den redan ansträngda arbetaren. Detta speciellt med tanke på att de flesta firmor uppehåller ett harem av deltids/tillfälliga/hyrkonkubiner att använda sig av när det behövs (d.v.s. när det absolut inte går att undvika - t.ex. vid sjukdom eller klagomål från kunder).

Från mitt perspektiv är det just den oskrivna regeln, som tycks säga att när kunderna kräver mer än tidigare så måste dessa krav tillfredsställas utan extra kostnad för firman, som gör arbete stundvis olidligt. Lösningarna vore enkla men istället idkar man aktivt Store Brors imperativ om "doublethink" och blundar för motsägelsen i att ta upp mer av sina anställdas tid samtidigt som man försöker öka arbetsintensiteten så att den krävda ansträngningen ökar exponentiellt - istället för att tumma på det existerande arbetaröverflödet som är kapitalismens livsvillkor.

perjantai 14. lokakuuta 2011

No Hope - toalettantropologi

Inspirerad av Attenboroughs beskrivning av "No Hoper"-fenomenet* i sin bok om Australien (Quest Under Capricorn) och av det här fina och mystiska inlägget tänkte jag i äkta 70´s antropologi-anda beskriva en scen som mötte mig på en hamburgerhakstoalett denna vecka. För att hedra den helgade D. A. Ska jag försöka hålla mig till att bara besriva mina fynd och låta läsaren skriva sin egen No-Hope-Story.

Dom som säger att damtoaletter alltid är renare än herrtoaletter har aldrig varit på mitt jobb. Genast när man stiger in genom dörren känner jag på doften att någon stockat toaletten och att minst ett par barn har fått sina blöjor bytta på den lilla trähylla som fungerar som skötbord. Blöjorna som fått mogna över natten i hamburgerhakets värme har en mycket distinkt söt doft och skapar en ambiance som utgör en passande bakgrund till resten av scenen.

Innuti båsen har alla skräppåsar försvunnit, plastämbarena som borde vara fodrade med svart plast gapar nu gråa och halvfulla med diverse bråte. Alla toalettpappersrullar fattas också, liksom tvålpåsen ur dispensern. När jag sedan ser ett halvt cigarettfilter vet jag vad som väntar på mig bakom toalettstolen - för er som inte är insatta i de intravenösa drogernas finmotorik så används ett avklippt cigarettfilter för att filtrera den vätska som man valt att injicera, ett helt filter däremot indikerar att någon "ritsat" en cigarett för att rulla en joint - båda förekommer oftare än man kunde tro (ett halvt filter: Heroin/Amfetamin - ett helt filter: Cannabis - skriv upp det ni oroliga föräldrar).

När den blodiga sprutan och de ännu blodigare bitarna papper funnit sin väg till BIOHAZARD-burken återvänder jag till båset i fråga för att tömma skräpkorgen. Där ligger överst den mer sällsynta men om möjligt ännu mer tragiska artefakten: Graviditetstestet. Det krävs ingen viljeansträgning för att undvika att se vad resultatet var denna gång. En naturlig repulsion ser till att blicken liksom studsar från testet upp mot väggen så snart ögonen hinner registrera vad det är frågan om. Jag tömmer resten av båsen medans Gillian Welch sjunger "That's the way that it goes, everybody's buying little baby clothes".

När jag fortsätter över till herrtoaletten hittar jag likaså ett halvt cigarettfilter och en använd, samt två oanvända, sprutor också dom inklämda bakom toalettstolen. Jag kan inte låta bli att läga märke till att det är samma märkes cigarett & sprutor som på damernas sida. Sid & Nancy tänker jag, Kurt & Courtney tänker jag, Du & Jag tänker jag. "That's the way that it is, but there was a time when you and I were friends" sjunger Gillian.

*En "No Hoper" är någon som lämnat kvar i de spökstäder som diverse guldruscher och andra fenomen lämnat efter sig i den australiensiska öknen, eller någon som av nån orsak kännt sig tvungen att flytta ut till dessa städer och leva helt utan hopp om någon framtid.