Städbloggen köper skor

Den som haft oturen att träffa mig de senaste åren vet att jag vräker i mig ljudböcker på jobbet vilket ofta leder till långa utläggningar om diverse teman som matsmältning, kvantfysik och marknadsekonomins snåriga historia. Utöver olika faktaböcker har jag också haft som projekt att ta itu med de av litteraturens klassiker som jag missat och därför finner jag mig just nu mitt i The Gift av Nabokov (annars den sista romanen han skrev på ryska). Boken handlar om den fattiga ryska exil-poeten Fyodor och hans liv i 1920-talets Berlin. En fängslande bok med ett poetiskt språk som helt klart lånar en hel del från ett visst källarhål men som nog kan rekommenderas på sina egna meriter, om inte annat så för sina insikter i det ryska språkets och den ryska exil-poesins egenheter.

Nu skulle ju det här inlägget inte bli en bokrecension men ibland kan beskrivningar från en annan tid få oss att se vår egen omgivning i ett annat ljus. Ett av bokens kapitel börjar med den spännande och aningen kryptiska inledningen "Jag var på väg för att göra ett ytterst viktigt inköp" vilket ju genast får en att lystra till - vad ska nu hända här? Det visar sig efter en stund att Fyodor (Godunov-Cherdyntsev-Måste-Googla-Hur-Efternamnet-Stavas) är på väg att köpa skor. När man läser beskrivningen av besöket i skoaffären, hur hela resten av veckan kommer att präglas av hur dom nya skorna kniper lite om lilltån och hur resten av hans garderob (speciellt byxorna) ser slitna ut i relation till de nya skorna är det plötsligt helt klart att vår relation till skor förändrats drastiskt.

Jag hör, kanske på grund av att jag spenderat stora delar av mitt liv med mina mor- och farföräldrar, till den grupp människor som ofta använder den slitna finska frasen "köyhällä ei ole varaa säästää". För den som inte är bekant med denna fras kunde man säga att den egentligen betyder motsatsen, nämligen att "den fattige måste spara ihop pengar för att köpa saker som håller i bruk, istället för att slänga bort pengar på något som inte håller tidens tand". Eller, kort sagt, köp KVALITET. Detta var speciellt viktigt när det kom till djur och verktyg för den som brukade jorden, eller redskapen för den som var beroende av sitt hantverk för brödfödan.

Skor är egentligen något helt centralt för våra liv, speciellt på de här breddgraderna - det vet alla som har sprungit barfota på en grusstig, pulsat genom en snödriva i tennisskor eller dansat på ett glasbestrött nattklubbsgolv i sandaler. Utan skor försvinner förutsättningarna för största delen av våra aktiviteter, eller åtminstone våra möjligheter att ta oss till dom. Ändå har skorna under de senaste årtiondena blivit reducerade till konsumtionsvaror och modeattiraljer om det inte är fråga om "specialskor" för olika aktiviteter (vilka också ofta är bundna till konsumtion av resor, gym eller annan utrustning). Skorna har helt enkelt blivit en del av den moderna tendensen att "klä på sig en identitet" - ytterligare ett sätt att signalera vem och vad man anser sig vara. "Kengät kertovat ihmisestä kaiken."

Egentligen kan eller vill jag inte argumentera särskilt mot denna bild. Det är ju självklart att om man använder skor för att uttrycka något om sig själv så då kan andra få en inblick i en ens självbild genom att granska ens skor. Det finns inte heller något grundläggande problematiskt med att använda kläder som en uttrycksform. Problemet kommer snarare in när denna tendens kombineras med den moderna produktionsmodellen som erbjuder skor producerade med slavarbete för en spottstyver så att vem som helst kan köpa nya skor när de gamla inte längre känns "rätt" eller slits ut på grund av sina undermåliga material. En underlig typ av synergi ser här till att ohållbara material och dåliga sömmar gör att man sliter ut ett par skor på ett år och så vänjer sig vid att byta skor varje år och ser det som en normal stil-updatering - så att man inte ifrågasätter varför skorna inte håller längre och tycker att de högre priser som bättre skor kräver är löjligt höga för något man ändå bara använder ett år.

Min sambo L brukar ofta skratta åt hur ofta jag använder ordet "KVALITET". Jag kan spendera timmar på lopptorg sökande efter skor av god kvalitet och sedan kommer jag springande med dom i högsta hugg - "titta sån kvalitet, såna vackra sömmar". Det finns få saker som ger mig så mycket glädje som att fixa upp något nedslitet i användbart skick, så när jag lämnar in ett par nedslitna skor till skomakaren och får tillbaka ett par blänkande och superbekväma dansskor blir jag närmast extatisk. Jag känner därför väl igen Fyodors sorg när skomakaren förklarar hans gamla par skor helt förlorade, så att han inte har något annat val än att köpa nya. En sann snyfthistoria, slutet på en nära relation och början på en ny smärtsam process av ingående.

Låt mig avsluta med ett skräckscenario och en hoppfull uppmaning: Tänk er en värld där alla lopptorg endast är fulla med utslitna vrak från Din Sko, där skor som håller längre än ett år är något som bara de allra rikaste har råd med, där VINTAGE betyder att begagnade skor kostar mer än de gjorde ursprungligen (här bör kanske påpekas att jag inte har något emot skomakare som fixar upp och sedan säljer begagnade skor, men den typ av fetishistiskt samlande och profitering som vintage ofta handlar om är för mig motbjudande), en värld där det bästa en skomakare kan hoppas på är att bli ett modefenomen för rika människor. Det enda sättet jag ser att undvika detta är att återgå till en inställning där vi uppskattar våra fotdon, där vi är beredda att betala en lokal hantverkare för att både tillverka och laga skor som vi själva uppskattar och tar bra hand om - där vi värnar om skor som ett uttryck för ett hantverk och en förutsättning för ett lyckligt liv (även om det kanske klämmer om lilltån de första dagarna).

Detta gäller självklart inte bara skor. Kasta en blick lite längre än närmaste shoppingcenter så kommer du att se en massa hantverkare i din närhet som producerar en otroligt divers skala produkter. Fler kunder för dessa hantverkare innebär också lägre priser och bättre produkter - Win/Win scenario. Punkt. Slut.

[Det är klart att allt jag sagt här går för kläder på helt samma sätt - byt bara ut skor mot t-skjorta/jacka/jeans och Din Sko mot H&M]

Städsymptom

Några säkra tecken på att du varit restaurangstädare en god stund:

I. Återkommande mardrömmar om att du tagit med dig BÅDA tuggummiskraporna hem i misstag så att dina arbetskamrater inte kan få bort ketchup/klistermärken från golv och väggar. (Alternativa drömscenarion: att själv vara försenad så att restaurangen måste öppna med skitigt kök, att nån annan är försenad så att du måste städa allt själv - vilket du omöjligt hinner, etc.)

II. Också på fritiden inleder du varje restaurangbesök med en utvärdering av huruvida inredningen och upplägget är planerat med tanke på renlighet eller om de utgör ett stort FU! åt städare och andra som tvingas hålla rent. Detta gäller dubbelt för ställen med öppet kök.


III. Ditt hem är utrustat med skilda trasor för varje typ av yta och du önskar att du hade en egen golvmaskin.

IV. Du vet skillnaden på olika rengöringsmedel utgående enbart från doft.

V. Du bär dina sår, brännmärken och valkar med en helt oproportionerlig stolthet och tycker inte man kan kalla sig städare innan man förtjänat sina första mopp-valkar och fått den första skvätten fettlösande rengöringsmedel i ögonen.

För att nu nämna några.

Addendum: VI. Jos sun mielestä Sievin turvakengät on PARHAAT kengät.