keskiviikko 31. elokuuta 2011

Gömt & Glömt

Jag tror de flesta som jobbat med att städa upp efter folk förr eller senare börjar tänka på Er Andra (d.v.s. skräpare) som mer eller mindre storvuxna småbarn. Jag har under mina fjuttiga år i branschen hunnit städa undan spåren av tusentals människor som dragit fram i shoppingcenter, på kryssningar & allmänna toaletter - säkerligen alla unika individer men ändå tycks de flesta ha en sak gemensamt.

Likt barn tycks många tro att när man inte längre kan se något så upphör det att existera, sätt bara händerna för ögonen så kommer världen runt dig att försvinna. Missförstå mig rätt här nu, jag menar inte att folk skulle vara blinda för den oreda de själva ställer till med, tvärtom. De flesta tycks vara nästan pinsamt medvetna om hur mycket skräp, engångsförpackningsmuggarkartonger och annat sånt vår shopping, snabbmat & Robert's (eller vem som helst annans) kaffe ger upphov till.

Det tycks vara en mänsklig impuls att dölja sin skam, sin avföring - sitt skräp. Denna impuls leder indirekt till att min viktigaste uppgift som städare är att leta fram det som folk, mer eller mindre medvetet, sparkat/petat/spottat/sopat/tryckt in i skrymslen och vrår. Servetter gömmer sig under värmeelementen, tuggummi klamrar sig fast under borden, franska potäter krälar kring under sofforna och förpackningar av alla slag fyller varje skreva - det är väl helt enkelt så att de människor som är för upptagna för att leta upp en skräpkorg ändå inte är så oförskämda att de skulle slänga sitt skräp mitt i allmän åsyn.

Det som gäller för dessa respektabla skräpare verkar (mot förmodan?) gälla dubbelt för samhällets mer suspekta medlemmar. Ölburkar och spritflaskor, dom utan pant såklart, hittar dom mest finurliga gömställena men är på grund av sin storlek ändå rätt så lätta att få syn på bakom möbler och under toalettskåp. Injektionssprutor däremot är lömska jävlar som föredrar toaletternas mörkaste hörn, dom ligger på lur under toalettborstar, skräpkorgar eller inklämda bakom handfatet för maximal överraskningsfaktor.

Så till sist som en vänlig hälsning från städpersonal till skräpare:

Nästa gång du vill bli av med en engångsförpackning - Släng den mitt i snabbmatshakets/shoppinglabyrintens korridor.

Nästa gång du känner suget efter heroin, amfetamin eller en snabbsup - Lämna bevisen mitt på bordet eller bredvid handfatet (vi kollar inga fingeravtryck, jag lovar).

Nästa gång du vill bli av med ett tuggummi - Spotta ut det mitt på golvet.

Nästa gång du inte orkar äta upp din hamburgarsmörgåsdonitskakbit - Lämna kvar den på bordet där du åt, eller släng den så långt du orkar, helst i riktning mot en skräpkorg.

Var hyfsiga nog att verka ohyfsade - Det är allt vi ber om.