Först: Den här texten handlar varken om Palestina eller Israel, utan om Österbotten.
Är uppe i Vasa hos min familj av diverse orsaker och här i föräldrahemmet omges man av frikyrkliga kristna. Det är ofta ganska påfrestande eftersom den här specifika typen av kristna ofta har en ytterst inskränkt världsbild, främst baserad på amerikanska predikanters predikan och ur hatten dragna "fakta" som de gladeligen säljer i bokform på sina predikoturnéer eller den lika aldrig underhållande GodTV-kanalen. En världsbild som de absolut vill att andra ska få ta del av eftersom den utgör "sanningen" - den sanning som "massmedia" aldrig rapporterar. Att internet nu är fullt av den här typen av "information" om sammansvärjningar och hot mot människans själ gör inte saken bättre.
Här i Vasa har dessutom några familjebekanta varit med om att starta den nya kristna skolan där barn från unga år ska kunna växa upp i en säker kristen miljö - ett helt ok projekt, även om segregering tycks mig som en underlig impuls för en grupp som ständigt idkar missionärsarbete i nästan alla mänskliga interaktioner (ja ja, jag vet, det här är ett vanligt fenomen - skolan för kristna lobbyister i Amerikat etc.). Därför blev jag extra upprörd när jag hörde en av lärarna vid skolan tala om hur palestinierna har en speciell typ av "platta" som drar till sig israelernas missiler och att de med hjälp av detta teknologiska genombrott ser till att det oftast är barn och civila som dör - i propagandasyfte antar jag. Det här lät i mina öron speciellt ignorant eftersom Israels premiärminister (B. Netanyahu) igår i sitt tal efter skolbombningarna förklarade att IDF bombat skolorna eftersom Hamas förvarat vapen och raketer i dom - d.v.s. använde sig av barnen som mänskliga sköldar.
Det verkar som att man här inte kan tänka sig att Guds Utvalda Folk skulle vara kapabla till den typ av ondska som alla gör sig skyldiga till i krig. Krigets kalla kalkyl "hur ska jag skydda mitt eget folk och förstöra motståndarens kapacitet att slå tillbaka" gäller varje general och statshuvud. Varje krig drar en gräns mellan oss och de andra - en chauvinism som rationaliserar det egna agerandet. Jag anser själv att det inte finns något sånt som det "Goda Kriget" - Hiroshima & Dresden var inte goda handlingar, men de ledde till önskat resultat och jag är nöjdare med det resultatet än med alternativen. Man kan helt enkelt inte vänta sig att någon ska gå ren ur en skitig situation.
Det som gör mig mest förbryllad med den frikyrkliga retoriken kring Israel är den totala frånvaron av referenser till de otaliga passager i Bibeln där det judiska folket går vilse eller inte klarar något av Guds många prov. Människor som ljudligt anser sig ha god koll på Bibelns innehåll tycks när det kommer till Israel plötsligt glömma dessa aspekter och kommer bara ihåg de tre orden "Guds Utvalda Folk". För mig känns det som att dessa kristna riskerar att falla ner i samma grop som det bibliska folket - man dyrkar den gyllene kalven Israel och ser inte de många olika sidor konflikterna kring staten Israel har.
Det borde ju vara självklart att israeler/judar är människor oberoende av hur utvalda de är för Guds speciella prövningar och kärlek, det vore ju helt meningslöst att pröva ett folk bestående av ofelbara helgon. Så när man bara ser Israel som en ofelbar entitet under konstant anfall från "MassMedia" och "Araber" glömmer man att fråga sig hur Israel hanterat den utmaning som det innebär att uppehålla en stat i den pressade situation man onekligen befinner sig i. Det är en fråga som jag tycker vore speciellt intressant för ett religiöst perspektiv med rötter i en kristen läsning av Bibeln.
Lite om Israel och Palestina då:
Min åsikt är i grunden att en mängd historiska faktorer skapat en nästintill outhärdlig situation för de återstående palestinska områdena, men att många om inte de flesta av dessa historiska faktorer orsakats av just de grannstater som nu använder hatet mot Israel för att ena sin egna splittrade population.
Jag skulle också uppmana eventuella läsare av denna blogg att bekanta sig med det styrande Likud-partiets retorik och politiska mål - speciellt dess kopplingar till och likheter med sin föregångare Herut-partiet (frihetspartiet) - här menar jag att det finns utrymme att fråga sig till vilken grad dessa är möjliga att kombinera med en kristen eller ens humanistisk etik.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti